emmaaaarydell

Hej hej.
Nu idag har jag jobbat mina 10 timmar. Det gick jätte bra först på Aurora. Sen i kväll har jag varit på Tallen och det gick med jätte bra.
Det fanns inte så mycket att göra det vara bara 3st boende på Tallen, Så att det gick bra. Det var ju bra att det var lungt för att det var ju andra dagen jag var där.

I morse tog jag på mej min steg räknare så den har jag haft på mej hela dagen nu visar den:
CAL: 7156
DIST KM: 32,3
STEP: 15197
 Tänk att man går så mycket om dagen. Ska ha på mej den i morgon med. Så får jag se hur mycket jag gå när jag inte jobbar. För att jag går ju mer på jobbet än vad jag gör annars. Tror jag. Det känns som det i alla fall.

I morgon ska vi till Tjällmo och firra Jannes farmor som fyller 80år. Det ska bli kul.
Men det som är jobbigt är att träffa alla som man inte träffat.
För att då måste man ju hälsa och säga vad man heter och att jag är tillsammans med Janne.. hehe.
Men det ska bli kul att träffa Jannes farmor för att hon är så frän, rolig och trevlig.. =)

I morgon kväll blir det kanske att dricka med Sofia. Men jag har inte bestämt mej. Är inte så sugen.
Men det kan man ju bli tills i morgon.. hehe..  Men det är så jobbigt för att för två gånger sen jag drak så drak jag 4 öl och spydde som ett svin..

Sen förra gången så drak jag 4-5 öl och spydde som ett svin igen, tjöt med som fan, och mindes inget. Hade blivit arg på Janne för att jag hade lagt mej i soffa och skulle sova där. Men Janne ville inte det så han skulle bära in mej till sägen. Och då hade jag blivit arg.  
Jag grät för att jag tänker jämt på hur det skulle vara om jag inte fick missfall.. Att vi skulle ha ett barn i oktober. Jag vet inte hur länge jag kommer ha det i hjärna. För att jag mår ju inget bra när jag täker på det.. Men jag tror att det kommer att ta lång tid att glöma det. Men jag vill att det ska försvinna ur huvudet nu direkt för att det tar så mycket på krafterna att tänka på dej.
Och det som är jobbigt är att det känns som att det var igår de sa till mej när jag låg på ultraljudet att vi ser inget!!
Och bara kolla mej i ögonen tills jag började gråta. Fy fan det var så jpobbigt. Jag skulle bara villja försvina den dagen.. Hade jag inte haft Janne med mej vet jag inte vad jag skulle göra.. Eller var jag hade varit..

Jag har funderat på att gå till någon och börja prata om allt.. Allså med en såndär som man pratar med när man mår dåkligt.. Men Janne vill gärna inte att jag ska gå och prata med någon.. För att han säger att man bara får en massa tableter.. Ja men alla kansek inte får det.. Och det ända jag vill är att gå till någon och parat ut..
Janne vill att vi ska prata.. Men jag vet inte jag känner inte för att prata med honom.. För att han vet vad jag ska säga och han har varit med om det..
Jag vill gå till någon som lyssnar på vad jag har och säga... Och hjälper mej hur jag ska göra..

Göm din bekymer i morgon kommer det nya!!!
Så sägs det. Hur gör man för att glömma? Det vill jag verkligen veta.
Kan man glöma sina bekymer? Nej det tror jag inte.
För att de sitter i bakhuvudet. Fast att man tror att det är borta.
Så kommer det alltid att finnas där..

Neh nu blev det både långt och tråkigt. Vem vill läsa det som jag skriver om mina problem.
Och det som jag inte kan glömma fast att jag vill...
Jaja, jag skriver ju inte här bara för att alla ska läsa.. Jag skriver här mest för mej själv.. För att jag måste skriva av mej..
För att det känns så mycket lättare.. Fast att det kanske inte är någon som läser det här..


Är så tacksam över att jag har Janne.
Kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar honom.. Det är en så skön kännsla i hela kroppen. Hela hjärtat älskar honom och kommer alltid att finnas en stor plats i mitt hjärta för honom.
Det kommer ingen att kunna ta i från mej..


Nu har jag skrivit av mej..
Sova så gott och vakna tort.. =)